Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

ljusen, hur de faller

kuriosa.

tre fåglar har flugit förbi.
en landade på marken nedanför fönstret hon brukar stirra ut i. ett andetag var längre en de andra. solen har gått upp, gått ner, gått upp återigen, försvunnit ännu en gång bakom blek horisont. år går. dagar kommer. hur det hänger ihop

utanför. ingenting. luften kall, nästan klar, svårt att andas mellan igår och idag, utan då utan nu, utan allt. en telefonsignal upptar nuet. sedan tystnad. någon ångrade sig eller ringde fel, eller tappade luren, försvann. här råder kaos i vakum. strålning. död. vad är liv här? tiden går, tiden kommer.
tiden. hur den går snabbare ibland.

lägger blicken på fönsterrutan, där blir den kvar, i timmar. ytspänning. hur inget kan flyta på mitten. hur det aldrig blir balans. radiosändningen avbryts för trafikinformation.

ett skrik, hur det blir tystare efteråt. tystare än förut. livet. hur det pågår utan att någon märker. och hur vi dör när vi tror vi lever. alla svar finns här. utanför finns ingenting. liv, vad är det. vad är vi här. nu. är vi nu eller är vi något någon skapade igår. kaos.







Fri vers av sårosa
Läst 598 gånger och applåderad av 15 personer
Publicerad 2011-03-18 22:00



Bookmark and Share


  Lilla My* VIP
Yes!!Jag gillar den här..det vardagliga grå som tickar fram livet och som bara finns där och du fångar det i bilder som syns klart här!!
2011-11-19

  Prins Hatt Under Orden
Håller verkligen inte med Scorpios åsikter. Jag tycker att det här dikten var helt fantastisk! Jag började tänka på Amelie.

Särskilt dessa rader fastnade i mitt inre:

"och hur vi dör när vi tror vi lever. "

Jag förstår inte varför något speciellt måste hända, som Sorpio verkar tycka, tycker egentligen inte att det måste hända nåt alls i poesi. Men egentligen så förstår jag inte varför Scorpio inte ser allt som händer i din dikt. Jag tycker i alla fall att det händer hur mycket som helst.

Tack för en underbar dikt!
2011-07-23

    ej medlem längre
Ingenting händer...Den här texten känns som om den bara står stilla och är lika statisk och väntande som vore den hämtad från en Beckettpjäs. Där finns lite kuriosa, helt vardagliga saker som tillhör sånt som bara pågår, men ändå tycks dagarna bara passera utan att lämna några som helst spår eller avtryck. På något sätt så känns det också som om dikten beskriver en rent existensiell belägenhet, en upplevelse av att på en gång vara utkastad i världen men på samma gång vara fullständigt fast i en situation som man aldrig tycks kunna bryta. Och tiden går, radion står på som sällskap eller som kuliss, men säger ändå ingenting av värde. Hela dikten präglas även av den totala oförmåga att förstå sig på själva livet som ibland tränger sig på när man stundtals undrar över vad allting egentligen ska vara bra för, men svaret är och förblir tystnad. Det enda man kan göra är att titta på fåglarna utanför fönstret. Ibland kan de visserligen fylla en med glädje, men här tycks allt tyvärr bara vara förbytt i gråhet, stillastående och fullkomlig och absolut tristess.
2011-03-24

  Mow Dean VIP
det här tycker jag om.
som filmklipp från vardagen.
jag hör nästan ett väggur som tickar.
himla bra skrivet!
tack.
2011-03-23
  > Nästa text
< Föregående

sårosa