Det var en sommarkväll när Lucifer kom till byn
och ljuva toner förförde oss från Månens terrass,
luften svepte sitt kvalmiga täcke för vår syn,
en kväll vidunderligt vacker och syrligt vass.

Dansande förväntningar i vår låda för tro,
en sommar då kärleken simmade in i land,
ivrigt darrade älven under lidelsens bro
när kvava kvällars hjärtan dök in i brand.

Då var hon som skönast, när vid udden hon låg
allena, iklädd vitt, men mörk i sinnet,
han fann henne med begärets bedrägliga håg
och klädde av henne trängt i endast linnet.

Hon ville, förstås, inte alls ha hans kyss
den kväll då mörka änglar vilade vid lur
men hennes läppar öppnades för honom, - lyss!
och snart låg hon naken i hans vurmande bur.

Hon överlät sin vilja för en kväll i åtråns fläkt
för att känna livet rinnandes i ådrorna, i skötet
för att återigen känna den geist som blivit släckt
genom det passionsbestialiskt maniska mötet.

För en främlings smekande händer i natten
sken hon av lycka när han girigt tog sig för,
hon särade på sina ben och drack hans vatten,
lät sig motvilligt svepas av kärlekens vigör.

Glittrande pärlor längs längtande kroppar,
han tog hennes maktlösa lemmar och själ
suktande, sammansvetsade i ett ljus som droppar
var det ödesdigert att släcka ljuset genom ett farväl.

Han lämnade hennes former att lida,
försvann innan morgonen slog ut
och hon mindes att kyssar kan svida,
att lidelser lurar en törstig till slut.

Det var en sommarkväll när Lucifer kom till byn
och ljuva toner förförde oss från Månens terrass,
men en flickas väntan förblindade hennes syn
en kväll så vidunderligt vacker och syrligt vass.