Behövde en paus i baket,
behövde lite luft
då degen jäser.

Ute gassar solen, ute viskar
vinden, träden, marken
och fåglarna att våren är
här. Känslan säger mig
att värmen kommer nu.

Ute satt en granne på en
av möblerna. Vi delade några
ord innan stolen brakade
itu.

Olika känslor kom upp i mig,
skrattade lite, då jag såg det
gick bra och jag hörde
skratt.
"Det var den stolen."
"Ja, det var den stolen," sa jag.
På väg upp i trappan sa jag
"Den stolen är nu historia."
"ja, det är det, men ha en underbar dag."
Jag kom in skrattade högt och hjärtligt.

Stolen nu är en historia,
våren nu är påväg, blommorna
i gräset visar sina små huvuden.
Solen gassar, knopparna snart
brister och naturen då är full av
liv.

Ljumma vindar, doften av liv
mina sinnen når. Ögonen söker
nya tecken.
Än är stolen historia, murken
trä lossnade då benet bröts av.

Snart jag bakar ut degen, som blivit
fluffig, stor och så mjuk.
Knåda, kavla, blanda smör, socker
och kanel innan jag omsorgsfullt
smetar på den, för att rulla ihop
och skära i bitar.

Jäsa, så kanelbullarna får sirap och
pärlsocker. In i ugnen, grädda och ut.
Hela mitt hem doftar sen nybakade
kanelbullar.

I eftermiddag vi blanda saft, lägger upp
massa bullar, koka kaffe till mig.
Saftkalas och nybakta kanelbullar.
Livet är så underbart och bara så lätt
då livet ses ur ett barns perspektiv också.

Min dotter nu vila i soffan med
Tajsa, som spinner och njuter av hennes
små barnfingrar. Inget nu kan störa deras
lilla, stora stund och ömma kärlek.