Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
Jag väljer min väg, utan impulsivitet och dogmer.


Vägen framåt tar aldrig slut

Vid en gatukorsning ligger en sliten gammal ryggsäck fylld med stenar på den våta asfalten

Lövverken i träden som böjer sig framåt och tillbaka i vinden rasslar

Solen kämpar för att ta sig igenom de mörka molnen

I husens fönster i kvarteret kring gatukorsningen är gardinerna fördragna

En man står mitt i korsningen, förbryllad och färgad av livets gåtor

Han håller i ett paraply för att skydda sig mot regnet

Då kommer ett barn cyklande i hög fart

Barnet befinner sig i sitt ögonblicks universum, euforisk av nyfikenhet på livets nyheter

Barnet svänger åt höger i korsningen och är snart utom synhåll

Snart kommer en präst gående, prästen är synskadad och använder en vit käpp för att känna sig fram

Prästen går med rak rygg och bestämda steg, stolt språkrör för det kollektiva överjaget

Prästen svänger till vänster i korsningen och det tar en stund, men är snart utom synhåll

Mannen i korsningen tittar på ryggsäcken, vänder blicken mot höger och sedan åt vänster

Han tittar bakåt, på erfarenhetens väg han kom ifrån

Han slänger sitt paraply på marken och fortsätter gå rakt fram i korsningen





Fri vers av micke ahlborg
Läst 348 gånger och applåderad av 1 personer
Publicerad 2011-03-20 13:28



Bookmark and Share


  Lena Själsöga Keijser
helt underbar

tack
2011-03-22
  > Nästa text
< Föregående

micke ahlborg
micke ahlborg