Undras varför det är så tungt och svårt att bestämma sig för att göra saker som man bara vet är det som är det rätta att göra. Man kan veta om i årtionden vad man egentligen borde göra, men sitter ändå fast i att göra saker som man egentligen inte vill hålla på med.

Saker som endast ökar ångesten för att man inte kan komma till skott med det viktiga beslutet som kanske för en själv och för andra kan vara avgörande.

Du vet kanske om att du har något kall i livet, att du bär en gåva i ditt hjärta som inte kan komma till sin rätt, om du egoistiskt försöker använda den till din egen fördel.

Du kanske känner i ditt hjärta att din gåva handlar om att du borde ägna din kraft åt att hjälpa andra människor med något. Men ändå gör du kanske aldrig slag i saken, och sitter fast i att använda din gåva i ett helt annat sammanhang, och ångesten ökar för varje år.

Jag satt fast i min inbillning om att det som är mitt kall kan användas lite hur som helst i diverse situationer. Att min förmåga att se igenom det som skymmer våra blickar är en kul grej att använda i olika livets skeden för att roa mig själv eller för att krydda en filosofisk diskussion med.

Men jag har samtidigt vetat att det är nåt mer med det som är jag och mina "gåvor". Att det finns ett högre syfte med att vara jag fullt ut, och bekräfta och bejaka mig själv till det som syftet är med att jag är jag och lever.

Att jag har en uppgift att fylla med att ha blivit till, att vara en levande människa på jorden tillsammans med alla andra människor, och med allt liv och i samklang med alltet.

Detta visste jag någonstans att detta var poängen med att vara jag. Men det fanns något som hindrade mig från att ta detta avgörande beslut.

Vad det var? Ingen aning. Hela paketet liksom. Det behövdes att fullkomligt lyfta ut mig själv från denna världens alla förvirringar och kliva så mycket som bara är möjligt ut ur ekorrhjulet för att en öppning så småningom skulle visa sig att kunna ta tag i detta "tunga" beslut.

Men var detta egentligen ett tungt beslut att ta. Nej. Det som var tungt, var att frigöra sig från allt som vill hålla fast en i sådant som gör att man inte har ork eller kraft över att överhuvudtaget börja med att lyfta fram i prioritet de saker som betyder mest i livet.

Att snurra runt i oändliga system utan utvägar av olika sysslor som bara föder nya sysslor och till slut förmår totalt uppta all den tid och kraft som är min kraft.

Vad behövdes då för att ta mig ur detta ekorrhjul? Det är mig mycket svårt att formulera med få ord, men det viktigaste måste jag säga var nog känslan av en ökad ångest i världen, en ångest som kryper oss allt närmare och närmare inpå skinnet, och när denna till slut började svida i mitt eget skinn, så kände jag att tiden var mogen att börja frigöra sig från det gamla för att göra det som jag vet är det som är mitt kall i livet.

Men måste det alltid svida svårt i skinnet innan man får arslet ur vagnen?

Jag är helt övertygad att så inte är fallet. Jag tror att vissa behöver det om de befinner sig i en tid då ingen har mjukat upp marken framför, men senare när tiden är ett steg vidare, så kan mognaden ha flyttat fram läget till ett helt nytt, där samma villkor inte längre gäller.

Så min tro är stark att efterkommande i en process inte behöver samma erfarenheter som de som var något före. Med andra ord, jag tror att de som i fortsättningen tänker att de vill göra det som ens hjärta säger att man ska göra inte behöver på samma sätt genomlida alla kval som man förr behövt göra, för att följa den väg som är den vägen som är just din och i samklang med kärleken. En framtid i harmoni med dig själv och med allt och alla.

Detta underbara allt, som nu är hotad framtid på Moder Jord.

Låt oss frigöra alla krafter som behövs, till att göra det som vi måste göra. Vi vet var och en i våra hjärtans djup vad som är vars och ens uppgift att fylla.

Ingen annan kan tala om för någon vad någon annans uppgift är.

Men vi kan uppmana och uppmuntra oss alla, att ta tag i detta nu snarast, då det ju de facto faktiskt brådskar lite, om man ser till hur det är ställt med många ting i världen.

I kärlek och ljus.