Vår vandring i solen
hur blev den så kort
att allt som vi hade
så snart rycktes bort
säg hur är det möjligt
att det bara tog slut
att inget finns kvar
av det vi hade förut

du höll mig i handen
när stormarna ven
vi utbytte kyssar
under grönskande gren
i mörkaste natten
med stjärnhimmel klar
vi reste på vågor
av kärlek som bar

den bar oss dit ut
där som eldarna brann
vi lät oss förenas
som kvinna och man
men allt blev ett minne
att spara inom
trots löften vi gav
om den framtid som kom

idag kan jag le åt
den tid som vi fick
och sända ett tack
trots att ingenting gick
precis som vi önskat
den gången vi brann
som två vilda hjärtan
som funnit varann