Bilden förvinner inte, lukten förvinner inte, känslan försvinner inte..
jag ligger och kollar i mörkret, och lyssnar på hur huset viskar..
jag är rädd att sluta ögonen, jag vet att mardrömmarna kommer då
hjälplös mot monster och hjälplös mot allt som är ont och allt som gör ont..
jag sover inte för att slippa mina drömmar, och jag drömmer på dagarna,
för att jag ska slippa tänka på mina mardrömmar.
otäcka varelser med horn, och hugg tänder som biter sönder min kropp
och sedan stampar på delarna..


jag vaknar kallsvettig och med hjärtart i halsgropen med en känsla,
att jag inte riktigt är vaken än, att jag snart blir slukad av mörker,
jag kommer aldrig glömma den fräna doften, den stickade känslan,
när mina tårar rinner över mina sår. Jag kommer aldrig glömma
bilden av ett monster ett odjur som även när jag är vaken,
påverkar mig till rysningar som går långt ner min ryggrad
och får mig bli stel, men ändå skaka av rädsla..


ibland är mina mardrömmar så verkliga att jag inte vet om,
det är verklighet eller inte...