Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Inte ens hos dig


Jag söker människan i miraklets mynning. Trär stenar på ett snöre i ljuset från ett fallet hus. Jag går inte längre. Styrkan är en bruten hexagon. Uppäten i kaskelottens avgrund. Handen penetrerar glaset, oskuren, oskyldig, ren. Gråten som söker dig, skall du inte bära, bara varligt hålla. För jag blir inte hos någon. Inte ens hos dig




Fri vers (Fri form) av AgnesP
Läst 566 gånger och applåderad av 13 personer
Publicerad 2011-03-27 20:20



Bookmark and Share


  Aftonvännen
Kanske är det bara ett av många sätt att förstå
något som är alldeles för gammalt och för långt in i framtiden

hur kan något sådant höra, ens när man i varje cell ropar -
2011-03-28

  yoakimu
Suggestivt desperat, lysande sorgligt, extremt bra.
2011-03-27

  Katinka VIP
Oerhört utelämnande och smärtsamt vacker om ensamheten längst in.
2011-03-27

  Monika A Mirsch VIP
underbart skirt om människans ensamhet i alltet
2011-03-27
  > Nästa text
< Föregående

AgnesP
AgnesP