I den gula skymningsdimman
i en hetta
som kan smälta bly
ristas ärr
på nattens gråa hud
kom min älskade,
kom ge mig kraft
av din kraft.

skönheten får min värld att brinna
sköljs av den ensammes våg
nattens hetta får sanningen försvinna
där kärlek rinner ur blyfattad tråg

här har drömmen om ett liv
fått spelrum
och jag sjunker
ner på ängladun
det finns inget vin
nog starkt
som kan tävla
med vår älskogslek

se hur tiden upphör existera
Universum andas våra namn
när fantasin enbart vill regera
drunknar vi i varandras famn

jag låter tanken
dansa ännu ett varv
full av eld och sötma
och bräddfull lust
mellan här
och någon annanstans
förenar sig himlen
med horisontlöst hav

den ljuva vinden flyttar tiden
ditt ansikte möter min grundlag
förlorad ur askan som minner
att du är min natt och min dag.