Klockan är snart ett
om några minuter kommer posten
länge har jag väntat på ett brev

brevets innehåll är ett foto
ett foto på ett barn
mitt fadderbarn
ett foto, samt en kort beskrivnings om barnets levnads situation. Ett konto nummer, ditt en bestämd summa pengar ska överföras varje månad

ett foto som hamnar på ett kylskåp
ett foto på ett hungrig barn på ett kylskåp
ett foto på ett hungrig barn på ett kylskåp fullt med mat

ett foto jag ska se på varje morgon medan jag äter min frukost
två stora, hungriga, nyfikna ögon som stirrar på mig

rensar bort gamla vykort som samlats i årtal på kylskåpet, för snart kommer det nya foto, kanske några teckningar som barnet har gjort till mig, några rader där jag tackas för mitt bidrag, för min gåva


men vad är det jag tackas för egentligen?


till mina vänner säger jag att alla i min position skulle gjort samma sak, att alla som kan borde göra det, att jag mår bra av det jag gör och sover bättre om nätterna

men i så fall, borde inte jag skicka de breven? rita några teckningar? skriva några rader o tacka barnet att jag får vara en del av hennes liv, en del av hans liv.


Men trots allt det
så längtar jag fortfarande på ett foto som kommer med posten
längtar o läsa om hur mitt barn har det

och nej
fotot ska inte hamna på ett kylskåp
för jag har skaffat ett foto ram.



klockan är snart ett
snart kommer posten....