Det var ju egentligen simpelt
att finna stigen som låg kvar,
du log och tog min hand
älskade mig, som jag var

i tio livstider har jag slagits
med att hitta mig på bilden
där djävulen beskyllts
medan jag var vilden

förstod inte vad du sade
när din hand sträcktes fram,
att det inte fanns en eftergift
likt en skyldiges diagram

det var ju egentligen simpelt,
för du krävde ju aldrig svar
du log och tog min hand
och älskade mig, som jag var

du ignorerade min historia
och nämnde ständigt ett oss,
för det var aldrig viktigt
du slutade aldrig slåss

spelade ingen roll om världen,
ständigt regnade och bröts itu
du stod på stadigt fundament
och du står där stadigt ännu

jag var en bränd och skadad själ,
en spillra som knappt stod kvar,
du log och tog min hand
och älskade mig, som jag var.