Jag stirrar ned på mina fötter
Förstörda av allt krossat glas
Det hjälper inte längre att gråta
Mina tårar kostar för mycket

En stillsam blick uppåt
Jag ser

Molnen sluter sig tätt i den hårda vinden
Som ett skyddsnät så inte himlen faller
Jag säger
Låt den falla

Regnet faller, sakta
Och uppslukar hela min existens
En ensam droppe vilar
Likt en bit av renaste silver
I min knutna hand

Det hjälper inte att blunda
Jag ser dig överallt
Du som fyllde upp det tomrum jag hade sparat i mitt hjärta
Bara för dig


Jag är ensam
Jag är blind
Har gått vilse utan din röst
Din alldeles speciella röst

Jag kan inte bekosta mig att gråta längre
Mina tårar kostar för mycket



Regndroppar
De faller ned till marken
Slagna


Jag brukar se dem som människor
Alldeles ensamma
Men på botten samlas de ihop
Likt en pöl av gnistrande livskraft

Man kan hitta gemenskapen i en ensamhet
Likt regndroppar som söker sig till pölar


Det finns något vackert i varje ord
Varje

Andetag

Hur dystert det än är
I sin renaste hjärtesorg
Där finns ändå något vackert

Det kanske är så
Som jag har försökt säga mina vänner


Ibland måste en hel skog brinna ned

För att bilda ett nytt paradis