Det som skildras som "Slafs" i den här
är mitt sätt att måla.
Snabbt och agressivt I en sky
av osannolka färger.
Troligtvis den nästa erotiskt njutbara dikten jag skrivit.
TROLIGTVIS MIN SISTA DIKT TILL DET SOM VAR
Plockar
breda penslar
ur bukett av slitna verktyg
nedslitna av tiden
torkade och stela
andra friska och jungfruligt mjuka
Doppar i mörk umbra
i svart och djupaste blått
målar över...slafs!
bilder av tvättbjörnar
och vilda ballerinor
vilsna ballonger och älskogssvett
Ett sönderslaget vinglas
i en namngiven vinterstorm
jag har glömt namnet
men snön lyser blod och döljer skarpa skärvor
Slafs.. vitt och smutsigt gult
Målar över
en nacke
en frisyr klippt
att välkomna en tunga
Ett leende
växer till rovdjursbett
Ockra, rött och vitt, slafs och nya bilder föds
Man styr inte själv
över gamla sanningar och lögner
vilka minnen som flyr eller hänger fast
men jag målar för livet
med breda penslar
och glömmer
vad som bildat grunden
till det jag njuter av nu
Svart, turkost och orange...Slafs!
Besten steg upp ur nallens kropp
och betten från dig sitter kvar
som rosiga ärr
av en underlig njutning
RÖTT! Slafs!
Ett klösade spöke
flyr bort över snön
och vi fick aldrig se en vår
Jag är eld du är jord
och vintergäck växer
den lyser i spåret
av din fot
Umbra! Slafs!
Jag plockar
ur min bukett
de bredaste penslarna
Nya bilder växer
som rufsigt gräs
under hoppet om sommar.
Bara jag vet så väl vad som
finns kvar därunder
Under umbra rött vitt och svart
och
bara jag har glömt det nu!