Vet man alltid vad man vill, och skapar våra drömmar som ses som vägledande alltid det välbefinnande vi vill göra dom till`?
Wretling 19e December 2005
Drömångest
Dimman lade sig långsamt/Ljuset ventileras fram
Blundar hårt för att slippa världen
Du ligger inte under mina armar, substans yta
Doften whisky , strax smaken av på min tunga
Min räddning hade nått mina ögon
Drömmarna om oss kan andas ut
Då vemodigheten och lättnaden blandas i en
Konstig magkänsla då du berättar för dina vänner att
Dina kyssar väckte inte mina drömmar den natten
Drömångest
Orden på läpparna formas att jag egetligen tycker om dina tårar
Andas dom får mig och känna mig inte ensam
Bland dårarna som står på golvet runt omkring substansen av våra läppar
Ett ögonblick förverkligat för alltid, känns olustigt minuten efter
Då försvarstalet saknar mening bakom mina dörrar
Det är så lätt att skylla på spriten
Jag orkar inte kämpa bort tårarna varje gång
Du får bli den som bedöver mina sår inatt
Dimman lägger sig ner och jag hittar mig själv vilse i min
Drömångest
Världen försvinner då du pysslar med din jacka
Rättar till håret och kysser mina läppar med ångestens svar
Du försvinner i djupet och världen har blivit grå
Trans sveper mina ögon till en annan dimension
Men när du åter står i regnet och leker med mitt hår
Minns jag att det var inte du som jag fall en tår för
Du är mitt försvar för att jag har en sån
Drömångest