Vem är jag när tankarna imploderar i närvaro
när hela mitt väsen upplöses i något större
När ruset vibrerar genom min kropp
en känsloskakning som får mig att brista i gråt
över det som är vackert,
värdefullt,
värt att kämpa för
Eller när lugnet lägger sig
och andetag känns överflödiga
Livets skönhet
Kompositören målar livet med smal pensel
mot ackordens klangbakgrund
Jag vet att den kommer snart,
övergången
Passagen vars harmoni överensstämmer
med min själs resonanslåda
Vars stående svängningar
ömsom fyller min existens till bredden
ömsom släcker ut varje tanke med känslor
Solidaritet med de förtryckta
Amandla!
ropade ungdomarna från Soweto
med ögon som glödde annan framtid
när de spelat upp sin Apartheidvardag för oss
Awethu!
svarade vi med en röst
Inte individer med olika hudfärg och etniskt ursprung
utan snöflingor i ett snöskred
förvissade om att lavinen inte går att stoppa
De ofullständigas gemenskap
De som fortfarande kan gå vandrar sakta framåt
någon kör sin rullstol
åter andra blir uppsökta där de sitter
Vi är en brokig skara
Märkta av livet,
på gott och ont,
Av sjukdom, glädje och sorg
Vi är alla ofullständiga
men vi delar närvaron
som gör oss till ett
Vi delar viljan
på gott och ont
till förändring, bevarande och liv
och i sången upphör mina tankar
Upphör jag att existera då
Eller är det först då
jag är jag