Detta är ett sirligt regn;
med glasögonen på och blicken
vänd mot världen och
alla dess redskap för kommunikation
kan jag för första gången
höra sångerna tala till mig.
De tysta, de högljudda,
de sorgsna och
de ljusa historierna
kommer till mig, genom ungdomens suck,
genom lärdomens tystnad och genom förbittringen
över ett dolt hjärta - runt hörnet förvarat.
Min hand borstar av flertalet ömsinta blickar och huvudet höjs mot skyn som alltjämt ligger kvar däröver. Fortfarande.
Och imorgon?
Imorgon är mitt självklara val.
Det här är ett sirligt regn.