Någonstans på vägen hit glömde jag mig själv.
Vill hitta tillbaka, men spåren är övertäckta med tid.
Din tid, min tid. Nutid. Kanske är det dåtid?

Skriker, fast ingen hör. Ett tyst skrik borde höras högre än andra.
Ett skrik som smärtar i kroppen, pulsen. Högstandard.

Hjälp mig att hitta vägen tillbaka, annars går det inte.
Har så ont i mina fötter, orkar inte gå. Inte ensam. Inte mer.