Du dödar mig med varje steg du tar,
du är inte den samma du en gång var.
I varje andetag är samma gamla smärta,
fragment av mitt en gång stora hjärta.

I en värld som min är du inte verklig,
bara speciell och kanske lite märklig.
En illusion i mitt sorgeblinda öga,
men mot tårar hjälper sådana föga.

I drömmen vakar jag i stilla gråt,
tills du ser på mig, ber om förlåt.
Illusioner i sömnen, aldrig så vaga,
De berättar dock en vacker saga.