i skogens dunkla skuggor
tassar hon runt lätt på tå

en vacker naken kvinna
ett sällsynt väsen, ett skogsrå

Håret böljar vackert långt
döljer det som döljas bör

Hon lockar vilsna karlar
sjunger, flirtar och förför

Hon drar dem ned mot marken
kysser, smeker och ler

Men den hon en gång nedlagt
pratar aldrig mer

Hans själ finns kvar i pant
i skogen hos det vackra rå

I hennes samling av själar
söker hon känslan av att vara två