Vår värld är ett blödande sår där material, status, märkesplagg och bling går före allt det som till synes kan ses med ringa betydelse, men som den vise, av naturen, vet väger tyngre än allt guld grävaren kan hålla i sin hand. Det kostar inte mer än luft, det svider inte mer än sommargräs mot barfotafötter. Den är billigare än frihet och varar längre än för evigt.

Vänskap.

Jag borde kanske köpa dig något fint, någonting dyrt.
Något man kan hänga upp på väggen, något man kan spara i en låda. Men fattig som jag är blir det inte mer än en tarvligt skriven text av typsnittet 'kråkspark'. För vad mer kan en mänska av min enkla klass erbjuda än det dyrbaraste? Min tillit. Mitt hjärta. Min vänskap.

Ja, min vänskap till dig. Min förkämpe. Min syster och kamrat. Godare än vin, varmare än vårsol.

Det är vad jag verkligen har råd att erbjuda.
En text, en tanke, en skål. Allt det där lilla som om möjligt kan förbises, men som i detaljerna är allt vi har. Inget glimmande guld, inga diamanter gjutna ur blod. Nej.
Men vår vänskap.

Det kan jag ge dig.
Det dyrbaraste jag har.
Mina glädjetårar, mina fylleskratt.
Mina varmaste tankar.

Jag säger inte 'hejdå', det låter så abrupt och vemodigt. Jag säger 'på återseende', för vi ses ju snart igen. Eller hur?
Min förkämpe. Min syster och kamrat.




Min vän.