att föda frustration
Någonting har förändrats
tystnad gör ont
tjugofyra timmar om dygnet har jag grävt ner mig i ljud
artificiella ljud
röster från människor jag aldrig mött
trummor slagna för länge sedan
inspelade gitarrer och musik skriven av människor som dött för så länge sedan
jag har forcerat bort tystnaden
förträngt ensamheten
jag har till och med haft lampor tända på natten
för att fördriva mörkret
det som förr var underbart
har transformerats till tortyr
Jag försökte idag
alla lampor släckta
alla ljudskapande maskiner avstängda
fönstret stängt och persiennerna neddragna
som det brukade vara
förut... när det var annorlunda
det brukade vara behagligt
närapå underbart
... men inte nu
jag klarade en halvtimme
vandrandes runt i lägenheten
... kunde inte sitta still
Jag hörde mina tankar
... ingenting gott att återberätta där
det skrände mig
huvudet började skrika åt mig
tårar ansamlades, redo att falla
ingenting var rätt
jag insåg att jag ville föra min näve henom en vägg
så jag gav upp
började skriva för att tysta insidan
för att lyckas ignorera
sedan kom jag till nu
jag undrar hur jag kom hit...
/