Så vänder hon sig om

lite dröjande med blicken

mot det som var


hon vet

att man inte

kan leva med de döda -

men minnen, ljuva som

den skönaste sommaräng,

dem kan man spara

djupt inom

och hela livet ut


men det är de levande

som behöver henne

det är där hon ska

lägga sin energi

all sin kärlek -


och med sång

i sitt hjärta

går hon ut till honom

där han sitter tillbakalutad

i trädgårdsstolen


hans glittervarma blick

möter hennes

när hon

lyckligt rörd till kärlekstårar

säger "Du, det är tack

vare dig

som morgondagen finns" -


han ler

men det viktigaste

är att han även

fullt ut



förstår...