Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Stormens ego

Ditt fort står mjukt av ull och garn
Mitt är byggt i sten
Jag frågar dig var du tog skydd
Igår när vinden ven
Du svarar med en blygsam röst
Som vore jag ett barn
Låt mig säga varför
Den låter bli mitt garn
Du lyfte stenar, reste galler
Stormen den såg på
Dess hunger växte stillsamt fram
Och styrkan likaså
För stormen drivs av egot
Vet du inte det?
Åh kära lilla vän
Så hårt du lönlöst slet!
Ja, stormens huvud skulle sjunka
Likt ett skamset barn
Om blodet som den spillt
Var byggt av värnlöst garn!




Fri vers av Mattias C
Läst 552 gånger och applåderad av 3 personer
Publicerad 2011-04-20 00:05



Bookmark and Share


    Ken Cassel
Bra Mattias!
;-)

Mvh
2011-05-16

  Mattias C
Tack astranova, har filat till texten efter din kommentar så att den flyter bättre.
2011-04-20

  astranova
Det är väldigt fina rim i den här texten, de smyger in i texten och är egentligen ingenting som man tänker på, precis som det ska vara! Jag gillade även idén om att stormen har egna känslor och ett ego, det är en väldigt fin bild (eftersom stormar allmänt kan anses vara mer eller mindre lynniga).

Om du vill ha konstruktiv kritik så har jag ett förslag: För att ge texten en mer flytande rytm så kan du försöka få till samma antal betoningar per rad (eller per två rader). Du gör det jättebra i första sex raderna, men sen börjar det, i alla fall för mig, hacka litegrann och återgår inte till samma rytm igen.

Det här kan ju förstås vara någonting som du inte är intresserad av, men jag tänkte att jag i alla fall kan säga det. :)
2011-04-20
  > Nästa text
< Föregående

Mattias C
Mattias C