Kanske var det just en mans värme du saknade
kanske var det inte tillräckligt med min
kanske var jag inte stark nog att ta emot dig när du föll
fast jag tog i med all den kraft jag förmådde
kanske var jag inte tillräckligt underbar
för någon så underbar som du
kanske fanns där ingen brinnande eld
det var kanske önskan som tände den.
Men säg aldrig mer åt mig att du inte kan leva utan mig
Säg aldrig mer åt mig att jag är det bästa som hänt dig
Säg aldrig mer något du aldrig klarar av att hålla
för nu står jag här, ensam och övergiven, som en total nolla.
Var alla dina ord tomma?
Var det önskan som skapade dem också?
Var tiden vi spenderade tillsammans, tid vi önskat oss?
Eller tid som fanns?
Verklighet eller dröm, skitsamma
men vad du än gör, säg aldrig mer ord du inte kan hålla.
För nu står jag här, ensam och övergiven, SOM EN TOTAL NOLLA.