Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

No more stories

Det här är den sista gången jag skriver till dig,

så låt det kännas.

 

En kall morgon bryts av din blick,

den lämnar solen hängd.

Om det här är slutet på det vi vet,

så låt oss ta med något i fallet, älskling.

Under vattenytan, träffar strålarna mina ögon,

men de här kedjorna släpper inte.

 

Kometer,

plöjer över oss.

Likt en skugga,

följer jag alla dina steg.

 

Hur saker kunde blivit,

hur den här vägen har gåtts på förut.

 

Alla dessa ord, dessa meningslösa skrin;

ge upp dem.

Vi kunde blivit mer än

alla dessa ord.

 

Bara prat och inget mer.

Får munnen att vattnas,

Jag hoppades vi inte skulle komma hit.

Till platsen där vi tvingas lämna vår dröm.

 

Men här står vi ändå,

i bojor till botten.

Men jag drar den med mig,

jag drar den med mig.

 

Så låt oss dansa min sköna,

låt oss färga golvet rött.

 

Det är dags att slutta gömma oss; salta jorden och dra vidare.

 

 

Konsekvenser,

lagda i marken.

Konstellationer,

vi stal från himlen.

 

Det här är den sista gången jag skriver till dig,

så låt det kännas.




Fri vers av fakieform
Läst 316 gånger och applåderad av 5 personer
Publicerad 2011-04-25 23:18



Bookmark and Share


  cilax VIP
älskar vemodet, sorgen, raseri i dikten
2011-12-11

    tehdog
du är duktig-, som alltid och are än någonsin
2011-04-26
  > Nästa text
< Föregående

fakieform
fakieform