Ögonen är svarta, axlarna hänger, ögonrynen smått rynkade - som alltid i sorg. Händerna knäppta i knät. Rynkor i pannan. Hundens huvud på foten. Osynliga tårar faller långsamt från helt torra (dyblöta) ögon. Så som det alltid ser ut, när sorgen sargar. När det gör så ont att det inte känns. 
Det är försent
Det är försent. 
Det är försent. 

Det är över nu. Han vet det. Biljettkontrollanten kommer med sin svarta keps och sura röst. Han skriker. Den sorgsne mannen skriker rakt ut, faller ner på sina knän och de osynliga tårarna syns. De rinner ner för kinderna och droppar på golvet. Bildar en stor svart pöl omkring honom, där han sitter och sakta tynar bort. 

Sorgen är inte vacker.