Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
tack för allt, förlåt för allt..


Ving burna andetag


ångestbekämpning,

när du med sommarens ankomst
knöt band på mina trånande armar
dalade jag djupt ned på bottnen av min groende utplåning

jag misshandlade missbrukade
du lät solen färga din väldoftande hud brons tonad i vinden
sådär som den bara var under mina fingrars beröring
det var i alla fall vad jag levde på

jag vet inte om det var för att du också saknade mig ibland,
eller om du ville bekräfta att du verkligen haft en plats
hos mig, älskling du var det enda jag andades för

du dök upp en dag, och jag kände mig aldrig så obesvärad
som när du med all styrka svepte in mig i din famn
aldrig så skör som när du blåste din charm över
mitt föraktfulla ansikte

du dränkte mina djup i din kropp
dina händer fick mig att tappa känseln
fick mig att återfå pulsen i hjärtat
under de korta stunderna du faktiskt fanns

lät jag dig smeka mina sår
krama om mina händer
pussla ihop mina drömmar för att jag sedan
i ensamhet skulle knyta upp alla siden snören du använt

och bädda ned dem vid min sida i sängen,
bara för att känna att du fortfarande
var vid liv, var bredvid mig

när du fanns begravde jag allt det andra
jag levde några gånger den sommaren
du levde nog innerligt igenom hela

de gångerna jag fick återskapa minnena om att
du en gång hade funnits för mig
gav mig någon form av motivation till att fortsätta
andas, och idag brinner tacksamhet i mina ådror

samtidigt som du brände bort allt blod
tappade du nålar på min väg

men hellre att jag förvirrat svävade på nålar
än förblödde utan dina läppar
på min mun.




Övriga genrer av trasdocka
Läst 682 gånger
Publicerad 2005-12-23 19:29



Bookmark and Share


  Jewel_x
Något av det bästa jag läst. Utan tvekan.
2007-01-10

  vintervila
grymt jäkla bra alltså. det var så skört och ömt allting, och jag kunde inte slita mig!
2007-01-04

    uppåtframåt
Det här var ta mig tusan något av det vackraste jag läst! En så vemodig berättelse byggd på förhoppningar och minnen men ändå vetskapen om att den där lyckan man håller så skör i sin hand kommer att försvinna bort och förstöras men likväl ger ´man varenda bloddroppe man har i sin kropp för att drömmen och hoppet ska få leva bara EN sekund till...och ytterligare en...och ytterligare en...
Jag känner igen mig som tusan i den här, den är hur fin som helst, den värmer, berör, får hjärtat att gråta, och är så oerhört stark. Jag är mycket imponerad. En klar favorit och en klar femma! Du skriver helt jävla underbart.

och "tack för allt, förlåt för allt"; så gripande och sammanfattande, så sorgset och blödande ärligt.
2005-12-24

  bq
"Målar ord"..finner ton av djupblå, intensivt röd och i harmoni...aah masterpiece!!
2005-12-23
  > Nästa text
< Föregående

trasdocka
trasdocka