ångestbekämpning,

när du med sommarens ankomst
knöt band på mina trånande armar
dalade jag djupt ned på bottnen av min groende utplåning

jag misshandlade missbrukade
du lät solen färga din väldoftande hud brons tonad i vinden
sådär som den bara var under mina fingrars beröring
det var i alla fall vad jag levde på

jag vet inte om det var för att du också saknade mig ibland,
eller om du ville bekräfta att du verkligen haft en plats
hos mig, älskling du var det enda jag andades för

du dök upp en dag, och jag kände mig aldrig så obesvärad
som när du med all styrka svepte in mig i din famn
aldrig så skör som när du blåste din charm över
mitt föraktfulla ansikte

du dränkte mina djup i din kropp
dina händer fick mig att tappa känseln
fick mig att återfå pulsen i hjärtat
under de korta stunderna du faktiskt fanns

lät jag dig smeka mina sår
krama om mina händer
pussla ihop mina drömmar för att jag sedan
i ensamhet skulle knyta upp alla siden snören du använt

och bädda ned dem vid min sida i sängen,
bara för att känna att du fortfarande
var vid liv, var bredvid mig

när du fanns begravde jag allt det andra
jag levde några gånger den sommaren
du levde nog innerligt igenom hela

de gångerna jag fick återskapa minnena om att
du en gång hade funnits för mig
gav mig någon form av motivation till att fortsätta
andas, och idag brinner tacksamhet i mina ådror

samtidigt som du brände bort allt blod
tappade du nålar på min väg

men hellre att jag förvirrat svävade på nålar
än förblödde utan dina läppar
på min mun.