hur orden kväver sakta in till märgen


ord som klingade vackert med smak av sirap


hur dom förbytts mot kjedjetyngd ångest


där lögner och mentalt övervåld urholkat skelettet


hur underbara löften vart till tårdrypande ensamhet


när läpparna torra av tårars sälta


med själen skrynklig likt urvriden disktrasa


kom kraften åter med livet som spegel i ögonen


som linser vinkla bakåt som framåt


fuktade torra läppar med kärlekens balsam


där ärren endast blir mönster från förr


men ur den ärliga glädjen lyser själen upp igen


att åter kunna älska även om endast sig själv