Runt, runt, runt i små cirklar
vandrar jag, nöter på golvet, sliter parketten
Rastlös, på randen till galenskap
Fången, instängd, fängslad, en tjänare
Apploderad av åskådare, ett Lejon i Bur...

Less, less, less, Jag är less på att vara
er ödmjuka tjänare, er mjuka, lena dörrmatta
Less på att behandlas med piskor och slagord
Less på att tyngas ner av era humör, vakta varje steg
Less på att aldrig få något tillbaka, ni Dränerar mig...

Jag gav er min frihet, valet var mitt
Det byggde på kärlek och tillit, ömsesidig respekt
Jag var vild, skadeskjuten, döende
Du fann mig, läkte mina sår, vann min tillit
Du förstod mina behov, lät mig ströva, löpa, vara fri...

Du visste så väl, jag var din, kom alltid åter
Vårt band var starkare än kedjor, bojor burar
Tills vi blev tre, och din syn på mig förändrades
Borta var tilliten, respekten ersattes med stängsel
Jag förstod inte förändringen, tuggade mig ut...

Jag återvände, som jag alltid gjort
Möttes av ilska, bannor och hårda ord
Av kärlek vek jag mig, tog på mig skulden utan att förstå
Varför denna ilska, vad hade jag gjort för fel
Stängslet förstärktes med el, då grävde jag mig ut...

Skuldkänslor störde min jakt, min frihet
Borta var glädjen över det som är min natur
Lejon är rovdjur, vilda, fria i själ och hjärta
Jag behöver sträcka på benen, löpa fritt, jaga
Kan inte vara lycklig fängslad, jag trodde du förstod...

Stängslet blev bojor, jag slet av dem
Jag rymde, men återvände varje gryning
Bojorna blev piskor, bannorna själsliga sår
Jag vände ut och in på mig själv, försökte desperat förändra
Men återvände alltid till friheten, så som min själ kräver

Nu sitter jag i Bur, savannen och friheten ett minne blott
Tjänar publiken med falska konster, applåderas
Behagar er, tillåts då kedjad fritid i trädgården
Jag lider, min själ dör tillsammans med glimten i ögonen
Det enda jag vill ha, är respekt för min natur...


Älskar Du mig, släpp mig fri...