Tid har passerat, vårt möte varade endast ett ögonblick
Ögon som möttes, två själar som hälsade hastigt
Tiden stod stilla, världen omkring oss försvann
Endast då Du sänkte din blick, kunde världen vakna åter...

Tid har passerat, ännu har vi inte återsetts
Endast i mina dagdrömmar figurerar Dina ögon, isblå kristaller
Var meningen med Dig, att lära mig att se klarare?
Korsade Ödet våra vägar, för att visa oss något hos den andre?

Tid har passerat, var det endast stundens lekfulla nyck
Jag söker efter Dig, hoppet om att återses börjar sakta blekna
Vem är Du, jag har så många frågor
Det är så mycket jag vill veta, men i alla fall ditt namn...

Vem Du än är, vad meningen med vårt möte än var
Så är du Oförglömlig
Jag vet att jag borde, men kan bara inte släppa dig
Du väckte det sovande Rovdjuret inom mig
Nyfikenheten är bytet som föder mig, intresset
min jaktinstinkt, jag kan inte förneka Dig...

Oförglömligt är även det Vilda inom Dig
Det vackert djuriska, vittnet på vem Du är
Varför höll du honom fången, när han ville ut
Låt oss träffas, se vart det bär hän
Eller räds du utmaningen, vi innebär för varann?

Korsade Ödet våra vägar, för att visa oss
vad vi saknar
Du visade mig, allt det jag strängt blundat för
Allt det jag önskar att jag hade, men inte får
Vad såg Du hos mig, är det värt för dig att minnas
Kommer du agera, skulle vi ses igen?