Det krävs så lite
knappt ingenting alls
inga fåniga orddrivor
konstlade ansiktsuttryck
ingen kroppskontakt
eller ens kontakt i form av röst mot trumhinna

Ingenting behövs
men det är det man vill ha

Allt detta onödiga
allt som känns främmande
men ändå välbekant

Det man läst om och om igen
och sett i otaliga filmer
samma sak om och om igen

Det man vet är helt overkligt
i verkligheten
det man vet är otänkbart
i verkligheten

Jag vet att jag drömde om det
för att jag har skrivit om det
om och om igen
man blev besatt av en tanke
ett mål man aldrig kan nå
för att det var overkligt
och rosafärgat
luddigt och perfekt
för fantasin

Inte för verkligheten.

Verkligheten är fånig...
och fantasin är korrumperad
infekterad

Ibland vill man bara vara en liten rosa kanin...
hoppande och studsande som en basketboll
genom skog och över äng
och tillbaka igen
fram och tillbaka i oändlighet

Eller en ko, höjden av lugn
tugga gräs... tugga gräs... tugga gräs...
Jag undrar vad de tänker på...

Tack för idag, tänkte kon... tack för ännu en dag...

Vad vet jag...

/