Tusen snöskuldsflingor dröjer sig kvar
över vårblommor,
svåra att tina
svåra tankar att samla
till ett svar,
svåra undran vill sina,

vill
rensa, riva ner broar, de ropar
en vår som väntar
vanskligt tryck i mitt bröst
vansklig är värmen
i magen knyter knopar,
vansklig som ej söker tröst,

söker
ärren på kroppen, bildar nya kartor
över obestigna toppar
skapar länder ingen känner till
skapar taggtråd
stöpt i rosenknoppar
skapar gränser ingen vill,

- Ingen! -
vill vara den som väljs sist
det namnlösa barnet,
skölja bort clownens kajal
skölja bort kostymens yta
den gömda oskuld vi mist
skölja ur köttets gryta

- för ett hjärta bultar rent,
ur pennan rinner bläcket
försöker skapa liv.
Ett liv att åter
knyta.