Min älskade bror du ringde idag, du
bor i Noriges huvudstad.
Lycklig nu då livet leker öppnar
dörrar vi aldrig trodde fanns.

Kärlek du ber om, sann mjuk hand,
aldrig jag hört dig be om en kvinna
minsann.
Öm, mjuk, kärleksfull bara respekt
då närhet ges.

Såren från den forna tid väcker gråten
inuti.
"Varför äter minnen upp mig? Jag bara
önskar finna ro och frid".
"Timmen nu är slagen, önskan nu är
kallad. Innan du ordet sagt en kärlek du
inom dig fann."

Älskade bror, du finner din plats bland
stressens huvudstad utan sans.
Lyckan kommer, lyckan går, men alltid
du består.