Orden i ögonen,
nu flyger dom förbi !

Men för varje liten bokstav som passerar på näthinnan så river det till i mig,
för jag förstår precis vad dom säger.


Vad dom säger om dig.


Små tårar lurar i ögonen,
väntar på att sippra ut i en brännhet flod av de känslorna jag förtrycker,
de jag inte visar,
för din skull.


Klicka länkar, slå upp ord,
FORSKA PÅ!

Varför?

Ett självplågeri möjligen?

Eller vill jag förstå?

Gör jag inte redan det?




Nej.



När man läser orden igen,
varje gång man läser dem på nytt,
förstår man ytterligare en bit.


Men en sak ändrar sig aldrig,
jag skulle ta det allt för dig.

Jag tänker inte se dig dö,
tänker inte låta en sjukdom ta livet du så väl förtjänar.

Men kan jag verkligen tro att kärleken övervinner allt?
Ja, det får jag nu.



Men för evigt i min själ står det inbränt;

"Cystisk Fibros"