Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Till de som stänger in sig

Jag behövde.
Jag bultade.
Ingen ville öppna.
En tyst kyrka är bara ett tyst rum,
där luften har stelnat.

Jesus, jag såg dig här utanför alldeles nyss.
Du kom inte in.
Ingen öppnade dörren,
när du slog med båda händerna på porten.
Med böjd nacke gick du din väg.

Jag såg stadens fasader i fjärran.
Hörde bruset av liv längs gator av guld.
Över broar, genom tunnlar sprang jag.
För tid är det enda jag hade kvar
Kunde inte sitta still när världen förändrades så snabbt.

Jag väntade mig allt.
Allting som var skrivet lovade mig det.
För de som bestämmer,
är de som kan göra allt rätt och riktigt.

Men, i maktens korridorer,
står allt still,
inget blir till.
Alla ord fastnar i en evig rundgång.

Ni ser inåt.
När det finns en värld utanför.
Så stor, ingen kan greppa den.
Inga ord kan beskriva den.
Så varför försöka?

Ni borde se utåt.
Utanför gränserna.
Bättre att vara gränslös,
än att famla i ett trångt och mörkt rum,
där ingen ser dig och där ingen hör dig.

Tillbaka vi faller.
Utanför alla heliga rum, står vi.
Utanför alla maktens rum, väntar vi.
Tillbaka vi trycks.

Och väntar gör vi…




Fri vers (Fri form) av Henrik Sjöberg
Läst 359 gånger och applåderad av 3 personer
Publicerad 2011-05-04 22:33



Bookmark and Share

  > Nästa text
< Föregående

Henrik Sjöberg
Henrik Sjöberg