Kände du regnet idag.
Det som föll så där sakta
och inte alls som jag gör.
Jag ramlar aldrig tyst,
och marken tar sällan emot mig.

Jag har letat glorior för att kunna
smycka mig vacker inför dig.
Hittade inte mer än droppar av regn,
som jag ändå aldrig lyckades fånga.

Något inom mig smärtar och jag vänjer
mig aldrig riktigt vid det onda.
Genom öppna sår försöker jag locka det ut
med skönsång och unken vodka.

Svär och skriker utan ord.
Låt mig gömma mig,
låt mig bara glömma livet en stund...
bara ett kort jävla ögonblick.

Hur kommer det sig att jag hör din röst
fast den aldrig talat med mig.
Varför känner jag dina fingrar simma genom
mina tårdränkta kinder.

Kände du regnet idag.
Det som föll så där sakta.