I en dröm, då jag tror jag är vaken.
Vandrar jag bland tusen själar.
I en skog där dunkla skuggor viskar.
Om minnen om den stora Modern.

Gudinnan fäller ut sina långa armar.
Hon släpper ut sitt mjuka hår.
Hon visar tråden som väver omkring mig.
Hur den spinner och förenar min själ med livet.

Jag är fångad i en kärleksfull famn.
Och jag känner mig så otroligt trygg.
Att vila i min Moders armar.
Gör min själ hel och fullkomlig.

Hålet i mitt bröst fylls av kärlek.
Och jag blir alldeles stum av känslan.
Jag bugar av vördnad inför Gudinnan.
Och hon tar varsamt mina händer i sina.

Där står vi medan jorden snurrar.
Medan sol och måne byter plats.
Vi står, där vi stått sen urminnes tider.
Sen vår stora Moder skapat oss.

I en dröm, då jag tror jag är vaken.
Möter jag mig själv i gryningens tid…