Vågar jag mörka lockar vila
på nyckelben smala?
Vågar jag äta utav vargens mat?
Ensam ska jag plocka fram skymningar
att duka fram
på glömda minnens fat,
bland vita väggar,
tomma, kala.

Ensam
med mörka lockar jag hörde
måsarna sjunga om
mitt land.
En skamsen jungfru sjöng
sista versen
när vargens föda förförde
på dessa bleka minnens strand.

Vågade se bortom?
Vågade se vad som fanns inunder?
Svalornas sånger berörde.
Men de sjunger
ej längre för mig.

---

Skriande, skriande i
svaga sagors stunder
då gamla landets myter
somnar,
sover i minnets lunder,
skriande
bland min längtan
som fortfarande flyter
formar läppar
Jag vågar,
jag vågar.