Skulle sakna den där rödhåriga irländaren på Drottninggatan,
han som spelar och sjunger,
och ville bjuda ut mig en gång.

Numera smyger jag snabbt förbi honom,
men ställer mig runt hörnet
för att lyssna på hans röst.

Skulle sakna uteserveringen på Kaffe med mjölk,
att trotsa regnet
och lyfta fötterna när vattnet fyller rännstenen.

De första svenska leendena
när våren slutligen kommer.
De spontana fikastunderna
med bästa vännerna.
Ensam poesitid med en latte
eller en pocketbok.

Gatan som tycks vara densamma
även när tiden går.