Jag låter de små
få allt de vill

låter dem sluka sötman
ur blyga blomskålar

låter dem ta och ta
av skönheten

låter dem glömma tiden
djupt därnere
i det oskuldsvitas
ljuva mörker

låter dem bära bördorna
av kärlek på ryggen

i kvällsflykten
bort från mitt träd
och till hålorna
där natten väntar

Och trädet står där
plundrat och erövrat
och ler mot mig
när solen glanar

och det hemliga
surrar ännu
nära
mitt öra