Femte gången för dagen flyt i höjd med paradiset.
Namnen man vill veta i havregrynssmet.

Jag borde lita på skedens framsida och förstått baksidans lömska skevbild. För din handled är ledd i hand med tantriska orgasmer. Säg till när speglar sjunger och reflektioner glor. Hör av dig när vackra ord aktioneras ut. Jag vill klä mig i overaller av gränsleavlande gräsmattor i Slottskogens glassbarer. Bära kilt kalsonglös på en snöhög över västerbottens ismassor. Säg till när forskare vet vem som är framsidan i ligga sked. Och när attraktiva fötter släpps ut för att andas.

Inte längre skyldig.
Aldrig mer oskuld.

En flaska Grants i högra handen, en ureafylld kuk i vänster och en stråle som träffar den unga fulankan.

Var det fjärde gången för dagen?
Och nådde jag himlen någon gång?
Säg vem det var som kasta ögon!
Namnen man vill veta i studentkårskatalogen.

Föd mig igen mamma. Men ha inte ont. Lär mig igen pappa. Men i din universitetssal. Teckna ett årligt serviceavtal, i vilket det ingår att kalibrera hjärtan som hamnat ur fas. Sätt mig i en verklighet där drömmar reagerar. Och alla ädla kvinnor med upptagna orbitaler. Gucciklackar i gatstensspringor. Hackande charterfittor till städade kvalitétsmuttor. SUG MIN KUK! Bildligt talat! Lyssna bokstavligt!

Idogt har du klätt dig med prydlig perfektion i gudomliga färger och orättvisa passformer. Men hur doftar dina ord? Hur obskyr är inte din kärna? Under nattens mantel fanns en Sachsenplansch. Och synd är att våra odaterade, diffusa epitafier dödar vardagar. Berätta för mig hur mobbing i skolkorridorerna ska stoppas när vuxna gråter över präglade minnen från deras barndom.

Studentfestens sista timmar har slagit in och mina händer tappade fattningen för att finna ett stadigt grepp kring Annickas saftigt köttiga rumpa i dom vita, tajta byxorna genom vilka man ser hennes ljuvliga rödrosa skinkor utan några trosor. Sådant är stunder jag vill föreviga, inte dina tillgjorda foton i vilka du ler för att försöka lura alla att du mår bra och alltid är glad. Imponera mig med en bild där du gråter. Inte förrän då vet jag att du är människa.

Nådde jag någonsin himlen? För detta var femte gången för dagen. Om jag runkar en enda gång till kommer skavsåret att behövas läkarbehandlas. Och fuck att jag ska riskera låta en man göra det. Istället vill jag linda in den i liljanvindens illuminerande iakttagelser med lindansarens minutiöst illustrativa linjer i landet lirstil och blidliv.

Uppstånden genom flinka svimkoppor.
Tekopp med korpkroppar.
Himlen runt.
Sinnen runt jorden.
Kroppshimmel i min hand.
Himlakropp i bröstkorgen.

Din utsida är i ständig förändring, så gör dig inte besvär att beröra min insida.