Tomhet
Hela mitt Jag, insvept i tystnadens kvävande dimma
Avtrubbad, bortdomnad, känslors ingenmansland
Trött, vill somna i kärlekens starka armar, men kärleken
finns inte där för mig att luta mig emot
Kunna släppa min styrka, bara bli älskad och omhändertagen

Där, på andra sidan evigheten, står Friden
Han synar mig och jag vet, Han är inte min att kräva
Vid hans sida sitter Harmonia, vacker likt en döende dag
Jag önskar mig båda så innerligt, har ingen att hämta
Min styrka är MIN förbannelse att bära, alena...

Jag vill vila, men kriget är långt ifrån över
Min rustning är rostig, min sköld bucklig och sprucken
Svärdet i min hand färgad blodig av skriken från dess offer
Vänder mig om, lämnar Gudarna på deras sida avgrunden
Ögonen lyder mig mindre för varje tyngda steg jag tar
Märker varken regn eller sol, jag är en sömngångare...