Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Lev min Älskade, ännu en dag...

Ett skott brann av, ekade i gryningens tystnad
Fåglar flydde träden, panikslaget skränandes
Skräcken väckte mig, Du låg inte längre bredvid
Ytterligare skott, och jag visste, de hade hittat Dig...

Dimslöjor täckte marken, men frosten angav din flykt
Fallna, frusna kvistar under dina tassar, din riktning
Jag sprang målmedvetet, följde stressen i ditt sinne, dina hjärtslag
Kände prisjägarnas mordiskhet, hettan från deras hat...

De var inte många, men de bästa av sin sort
Länge hade de jagat Dig, den siste som fanns kvar
Grenar rev mig blodig, stockar hindrade min hast
Min kärlek drev mig vidare, jaga Mig, MIN synd, istället...

Kulor splittrade bark i min närhet, girigheten tog mitt lockbete
Min flykt i motsatt riktning, för att ge dig distans, dölja dina spår
Din hjärtskärande bedjan när du förstod, smärtan i din röst
Min älskade, förlåt mig, men det kan bara bli jag...

Första skottets träff, fällde mig handlöst mot hård mark
Ditt tyst vrål då min brännande smärta nådde dig
Din panik, min vinst, du är nu för långt borta för att hinna hit
Reste mig stapplandes, visste, tog Farväl...

Silver kulor smekte min kropp, skogen färgades mörkt röd
Deras segervrål, då jag sakta dalade mot iskristallers grönska
Mjukhet och kyla tog ödmjukt emot mitt fall, värmen rann ur mig
Glimten i ögon gröna, mattades långsamt av tidens nära slut...

De sista ytliga andetagen, mina sista kärleksord till Dig
Dina tårar mot mitt hjärta, din sorg för min döende syn
Ett leende över blodiga läppar, gäckade bödlars nederlag
Lev min Älskade, ännu en dag, en evighet...




Fri vers av Mystica
Läst 365 gånger och applåderad av 7 personer
Publicerad 2011-05-11 11:38



Bookmark and Share


  Ewa-Britt Nilson VIP
Så vacket beskrivet
man blir bara så glad
åt varenda rad!
**************
2011-05-11
  > Nästa text
< Föregående

Mystica
Mystica