Jag tror att jag vill säga, skrika;

TA ER EN ORDENTLIG TITT PÅ MIN IDIOTI!
NU NÄR DEN SYNS PÅ YTAN!
HALLÅ, TA ER TID!

för att de blickar som inte ser, men frågar osynligt,


"varför döljer du din hud?"


dom fräter mer,

som salt på det hela.



Tro mig,
på ställe utan tanke,
utan smärta,
utan en säker mark,
där föddes
idiotin som på ytan svider,
så intensivt.

Det är inte det som svider,
nej känslan domnade i sekunden,
redan då var den lam,
men

Inte lam för dig.



Jag önskar att det var osynligt så som omvärlden -inte- ser det.