Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Thomas Wall

Del 1

I en hemsk äcklig pub, sitter en ensam ung man bland ett antal betydligt äldre herrar. Hans namn är Thomas Wall, och det är där jag jobbar. Mitt namn George, och det är allt du och han vet om mig. Fast ni två har aldrig varit riktigt intresserade av andra människors liv, och den här kvällen verkade det vanliga intresset inte ha förändrats. Vilket mycket väl så var fallet. Den ända gången ni faktiskt yttrat mitt namn var en gång ni ropade på mig, och av en slump kallade mig vid rätt namn.

Jag antar väl att "George" är ett rätt ordinärt namn. Men jag säger väl det, det skrämde skiten ur mig. Varför vet jag inte, det är väl inte så svårt att veta, de andra stamkunderna kallar mig vid namn hela tiden. Trodde väl bara att ni två aldrig hört eller bryt er om att uppmärksamma vad andra sagt, vilket stämmer. Ni bara chansade, det är i alla fall vad ni sa när jag frågade er om ni visste vad jag heter. Kände mig löjlig att fråga en sån tråkig fråga, och mer löjlig över att älta det än idag.

Thomas kom upp till mig i baren, och beställde en öl. Inget specifikt märke, bara en öl. Thomas hade varit en av det första som dykt upp ikväll. Lite annorlunda, då ni brukar komma sent på kvällen och beställa varsin whisky. För den delen, var någonstans var du ikväll? Ingen idé att bry sig egentligen, finns fler anledningar till varför en man inte kommer till en pub som denna. Första anledning, den är rent av vidrig, och det andra skället är, att det inte finns ett annat skäll. Du bara inte kom ikväll helt enkelt.

Men trots allt så frågade jag Thomas, "Så var är din kompis ikväll?". Thomas kollade konstigt på mig skrattade lite och svarade med en annan fråga "Och vem skulle denna kompis vara då?". Jag hade inte riktigt lust att öppna en diskussion med Thomas så jag gav honom hans öl, och han gick iväg och satt sig vid ett av de runda borden. Ensam sittandes där, och bara smuttandes på sin märkes lösa öl.

Del 2

Jag lämnade min lägenhet någon gång på morgonen, gick till jobbet och inget av det annorlunda slaget hända, och bra det. Jag hatar när vardagen ska förnyas! Jag hatar människor som vill spexa till det! Jag hatar människor! Så därför jobbar jag ensam, hemligt. Ingen vet vad jag jobbar som eller vad det ens är jag går om dagarna. Inte ens min egen morsa vet. Satans hagga, säger att jag är anti-social. Må så fallet vara, men fan jag står inte ut med människor som ska lägga sig i. Det bästa är om bara två vet ditt namn, din farsa och din morsa och sen när dem är döda, ingen jävel som vet vem du är.

Men helt anti-social är jag inte. Jag är tvungen till har minimal kontakt med den jävla bartendern på den där äckliga puben i södra delen av stan. Det ända stället jag kan ses offentligt med andra människor, eller kan de knappt ens kallas för människor? Men dem håller sig mest för sig själva. Den mest pratglada är bartendern, och han får jag tyst lätt på om så krävs. Var tvungen att kalla på honom en gång, ropade ut något slumpmässigt namn, tror det var "Alan" eller något, inte så viktigt och ta mig fan att det var rätt också.

Men inget hände på jobbet. Det var bra. Efteråt så gick jag till den nämnda puben, för att ta mig mitt vanliga glas öl efter jobbet. Skulle senare också titta in för en kvälls whisky. Det är de ända två dryckerna som går att dricka på den jävla puben, om det ska kallas för det.

När jag gick in, och gick fram till um, Jack? Så frågade han mig, "Var är din kompis?". Om jag inte vore trött efter en dags jobb skulle jag nog kunnat anfalla kräket. Men en illa menad blick och ett ironiskt skratt följt med "Och vem skulle denna kompis vara?" fick räcka, och det gjorde det nog för efter det ställde han inga följd frågor och gav mig min öl och jag gick bort och satt mig vid ett av det mindre skitiga borden. Där satt jag och nöjt ett tag av min ensamhet. Min öl smakade, okej.

Del 3

Kvällen hade kommit, och Thomas hade gått för längesen. Jag torkade mest glass den kvällen, väldigt få kunder och jag hade inte mycket annat att göra. Men lite fler började dock komma efter ett tag och fler av dem beställde Guinness och somliga husets whisky, vilket jag inte egentligen är säker på om det är whisky.

Ungefär kvart i elva kom du och Thomas in i baren, ungefär den vanliga tiden ni brukar dyka upp. Som vanligt gick du och satt och Thomas gick fram och beställde er whisky. Jag kände mig lite modig och kaxig och sa till Thomas "Så ni kommer nu", och utan att ens bry sig om vad jag sa gick han iväg och satte sig.

Del 4

Kvällen har kommit och jag gick iväg till den äckliga puben för att få min kvälls whisky. En liten skara människor (eller djur) var där och dränkte sin bekymmer i alkohol. Vidriga är dem, och jag kanske skulle kunna ses som en av dem. Men jag är annorlunda, och jag är bättre.

Jag gick fram till baren och beställde min whisky och bartendern fick en konstigt och kaxigt uttryck. Precis när jag tog i glaset sa han "Så ni kommer nu?". Vilken dum och uppenbar fråga. Hade lust att säga till honom att hans jobb var att servera mig och djuren dricka och inte komma med idiotiska uttalande om min närvaro. Men det är inte värt det, inget att vinna och onödigt utbytande av ord. Så jag gick iväg för att sätta mig vid det minst äckliga bordet. Men inget duggligt bord var ledigt.




Prosa (Novell) av Mismo
Läst 308 gånger och applåderad av 1 personer
Publicerad 2011-05-17 21:01



Bookmark and Share

  > Nästa text
< Föregående

Mismo
Mismo

Mina favoriter
Fuckhead