De kommer likt kväljningar.

Av ren reflex trycker man in dem igen,
låter inget lämna kroppen.

Tårarna som river,
endast ikväll får de lämna kroppen,

och beblanda sig med den röda vätskan som likaså river.

Jag har så klarrött blod,
så trots reglerna som står osynliga, men ändå inte oskrivna,
så ser jag ordet "vacker" rinna längst min arm.

Bortom det som river,
bakom ögonlocken;

Där spelas scenen upp igen.

Jag ligger med tysta tårar,
ett tungt huvud vänt mot taket,

där spelar ljus ett färglatt spel,
färger som sipprar från persiener som skymmer glädjen utanför,
färger från ljusspringan vid dörren,
färger från väggen,
de leker,
och skapar ett norrsken mot det vita taket,
mitt under dagens ljusa timmar,

Där fann jag mitt lugn.

Du andades mot min hals när jag kollade på ljusspelet i taket.

Jag viskade tre ord jag aldrig glömmer.



Men tillslut måste jag öppna ögonen och inse,
att klarrött droppar mot golvet.

Svider,
Svider.