Följ stigen, den leder dig fram.
Var inte rädd för att gå vilse,
skogen som omger dig är så tät
och otäck att du inte kommer att vilja vika av

De ljud du hör där ute
kommer från varelser
Kanske med vassa tänder
skarpa klor
och svarta onda ögon

Se dig gärna om,
om du törs
men du kommer inte att kunna se den som viskar

När du blivit stel i benen
av rädsla och trötthet
ska du veta att du har långt kvar ännu
och
stanna helst inte till för länge på en och samma plats
Någon kanske tar dig då

Bara gå, följ stigen framåt
Kanhända att månen gör dig sällskap ett litet slag
Kanhända att månens silverglittrande strålar
letar sig ner genom trädens kala grenar

Om det ser ut som om de sträcker sig efter dig
kan det vara så att de faktiskt gör det
Knotiga armar på jakt

Vid stigens slut ligger slottet
Tre praktfulla torn ståtar det med
men endast en port
och alla slottets många fönster ligger mörka i nattens timmar

Nej vänta.

Ser du där i tornet längst till höger?
Fladdrande sken som av ett levande ljus
Porten kommer att knarra när du öppnar den
Kanske är den trög
Kanhända att du får lite hjälp på traven
av dem som bor i slottet
fast de ger sig inte till känna
än

Många trappsteg, räkna dem gärna
så du får lägga tankarna på annat ett tag
men till sist står du där utanför dörren
till rummet med det fladdrande ljuset.

Du försöker kanske att dämpa dina andetag
men de hörs ändå förstår du

Lyft handen och knacka på om du vill
men det behövs inte
för han vet redan att du är här
och medan du sänker din hand igen
hör du hur någon reser sig ur en stol
det skrapar mot golvet

Sakta öppnas så dörren...