Ängeln sitter, vid graven
med fällda vingar, offrade kläder
fingrar djupt ner i jord
oberörd av regndropparnas kylslagna smekning
när hon naket, varsamt, sedan lyfter
är det med själen tätt intill
tryckt mot sin bleka barm

Ängeln stiger, strålande ljus
med spridda vingar, offrade kläder
fingrar djupt ner i själen
oberörd av regndropparnas kylslagna smekning
när hon sakta, sneglar, ner mot jord
där sörjarna smärfyllt begråter
själens ihåliga hölje

Ängeln lyfter, i naket majestät
skakar sakta vingarna fria, från regnets väta
då hon bär själen till himlens sjungande höjder
och vänder ryggen
åt det inbillade tomrum, kroppen skapat