Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Mot sitt slut

Jag vill känna värmen från dina kramar,
jag vill kunna lyssna till dina andetag,
och jag vill höra de fina orden du viskade

Var är du nu?
Var tog din värme vägen?
Dog den i samma veva
som din själ gick i tusen bitar?

Älskade vän,
du var den första jag någonsin haft,
du var den som jag ville dö med,
och du var den som jag aldrig skulle släppa taget om

Men du kväver våran vänskap till döds
med dina ord och handlingar,
du klipper av våra band
med dina lögner

Och snart
är vår tid förbi,
jag kan känna smaken av saknaden
så starkt
att det känns som om den har fastnat
på min tunga




Fri vers av Paulis
Läst 175 gånger
Publicerad 2011-05-24 20:44



Bookmark and Share

  > Nästa text
< Föregående

Paulis