Där alla änglar bor
Med trött, glansig blick
tittar hon upp -
rösten är svag
när hon uttalar orden
"har du kommit?
jag har väntat så..."
men faktum är
att jag kom
redan för några
dagar sedan
men det minns hon inte
ja, det har på senare tid
blivit mycket
hon inte minns
"vad gör pappa därhemma?"
frågar hon
vad svarar jag på det -
han har ju varit död
i ett par år
men i hennes värld
sitter han nog på
den höga stolen i köket
rökandes sin favoritpipa
eller så snickrar han
i källaren
hon kramar min hand
och återigen får jag frågan
"har du kommit?"
förut läste hon på
mina läppar
eller i blocket
jag använde
som kommunikationsmedel
men nu uppfattar hon
inte mycket
av det
trots att hon inget hör
vill hon att jag
ska sjunga för henne
det blir glada sommarsånger
varvade med "Blott en dag"
och "Var jag går i skogar
berg och dalar"
emellanåt slumrar hon
men jag fortsätter
att sjunga
och med tårar inom
undrar jag
hur länge jag
får behålla min lilla mamma
på ett vis har jag
redan förlorat henne -
det gjorde jag redan
för några år sedan
när den svåra sjukdomen
slog till
infektioner och andra
hälsoproblem
har drabbat henne
otaliga gånger
sedan dess
hon är fjättrad
vid sjukhussängen
sakta, sakta tynar hon bort
och stilla undrar jag
vad som är bäst för henne -
att stanna
eller likt en fågel
få flyga iväg
när jag sitter där
och håller hennes hand
i just den stunden
har jag ingen aning om
att det ska dröja
ytterligare tre år
innan hon får
flytta dit där alla
änglar bor
*saknar dig älskade lilla mamma*